Det bästa som fiiiinns!

Är sushi! Har ätit det sedan Ronja frälste mig här på ön, men aldrig som bakismat. Jag kommer aldrig mer köpa pizza eller hamburgare, from now on it's sööööshi dagen efter dagen. 12 bitar, helt sjukt vad man kan smälla i sig! Jag har varit nyttig och tränat som en tok den här veckan, cyklat överallt (since I bought a bike) och druckit shakes till frukost (153 kalorier, smakar seriöst chokladmilkshake). 

Köpte nyss ett kilo lösgodis, skitäckligt, MEN GOTT! Så ikväll är det enligt tradition Mellofest (heja Molly!) med tjejerna och massor, massor, massor med godis. Så tack kroppen, för att du orkade träna hela veckan, men nu skall jag återigen lägga på mig det där som du så snällt arbetar bort åt mig. Förlåt. <3

Let me introduce to you...

... Maj-Britt, 59, ekonomiavdelningen. Gillar långa promenader och tar gärna ett glas vin till fredagsmyset. Maj-Britt är en blandning av sött och salt. Om övrig personal inte drar in magen för Maj-Britt på ekonomiavdelningen är hon kvinnan som omedelbart springer till chefen. Maj-Britt har en mage och x antal dubbelhakor, men dessa drar hon gärna inte in för någon. Hon älskar kaffe och har alltid två sockerbitar i, detta är bra för hälsan menar hon. Annars kan det vara. Tycker du att denna kvinna verkar hyvens? Hör av dig, kanske kan det bli ni två som fredagsmyser och dricker kaffe ihop, när Maj-Britt inte har fullt upp med att klaga hos chefen. 

#närmanärbakisochhartråkigt

Och väntar på att Sushibar här i Visby skall öppna sina portar för en bakisbrud som är lite sugen på fesk! 

Saturday + sunday fun!

Åh, gud. Jag har alltid påstått att jag tycker om att tvätta. Det är så härligt att få insupa doften av nytvättade kläder, handdukar, sängkläder... Precis, DET är härligt. Detta betyder nog egentligen inte att jag älskar att tvätta, för det är ett riktigt skitgöra. I alla fall när man bor i ett komplex där tvättstugan ligger i ett annat hus. Ner för trappen, upp för trappen, ned för trappen, upp för trappen. Hela.jävla.dagen! Det är ett helvetes springande. Att jag sedan är en sådan som samlar på mig så mycket tvätt att det till slut tar över vartenda litet tomt skrymsle i lägenheten gör inte saken bättre, eftersom jag skall tvätta allt på en gång. Dessutom gick en av torktumlarna i pension igår (extra torrt, RIP) och fungerade inte riiiktigt som den skulle, så jag fick hänga upp varenda jävla strumpa jag äger. Insane! 

Nåväl, såhär ser min helg ut i alla fall. Ett litet avbrott igår kväll för Mellokväll med tjejerna i min lilla tjugofemkvadratare. Innan dess hade jag och Henke ytterligare en kompis över för pizzabak. Åt den klart godaste vegetariska pizza jag någonsin ätit, med hemmagjord kebabsås. Super!

Imorgon är det dags att komma in i rutinerna ordentligt igen. Ikväll skall jag i alla fall få komma iväg till gymet, vilket känns härligt! Jag skall skriva ett inlägg så snart jag bara kan, lite nyheter på fronten så att säga. Vi hörs då. 

Ha nu en fortsatt fin söndag alla supermänniskor! <3 

Dawin - Dessert ft. Silentó

När jag stod på löpbandet här om dagen gick denna igång i lurarna. Åh. Åhhh! Min absoluta favorit just nu. 

Deadpool (#chimichanga)

Deadpool. Var skall jag börja? Borde jag ens börja? Skulle jag någonsin kunna berätta någonting om denna film, denna karaktär, från Marvel och faktiskt göra den rättvisa? Svaret på den frågan är faktiskt ganska enkel: nej. Däremot skulle jag vilja ge en motivering till de arma stackare som tänkt se förbi Deadpool eftersom det "inte är någonting för dem". Nedan kommer några frågor. Kommer ni på er själva med att svara ja på dem, eller åtminstone en majoritet, borde ni inte längre tvivla:

- Tycker du om superhjältar? Kanske föredrar du anti-hjältar? Well, there's both.

- Tycker du om att skratta? Typ så att du nästan spyr? Tillsammans med en hel massa folk i ett rum? Som på en biograf, till exempel? No need to worry, there will be lots of it. Du kommer faktiskt inte ens hinna äta godis utan att riskera att dö på kuppen (spoiler alert: av att du kvävs av godisen som förmodligen letat sig ned i luftstrupen, eftersom du omöjligt hinner tugga klart ens en Plopp innan nästa asgarv bubblar upp ur ditt innersta).

- Älskar du att bli överraskad? No need to worry, again.

- Har du något brutal humor? I'll just go on with: #superpenis. Och då är jag ändå ganska snäll.  

- Har du någon humor alls? I så fall borde du inte sitta här fortfarande. Du borde redan ha surfat in på sf.se för att boka biljetter till nästa visning i en stad nära dig!

- Skulle du vilja se en film av blandad kompott drama, romantik, action och komedi? There you have it, DEADPOOL, FRIGGIN DEADPOOL! Jag skall dock inte sticka under stolen med att en genre är något större än de andra i denna rulle (möjligtvis två).

Ja, jo, jag skulle kunna hålla på hela natten. Tro mig. Det här är den absolut bästa film jag sett, någonsin. Under alla mina (snart) 26 år. Marvel hade mig kring sitt lillfinger vid Guardians of the Galaxy (eller Captain America, kan inte bestämma mig riktigt) men med Deadpool lyckades de vira mig kring allt vad Marvel heter. Jag är förälskad, fnittrig som en tonåring som just druckit sin första 3,5:a. 

Jag delar med mig av dessa tankar för ert bästa. Ni vet väl att ett gott skratt förlänger livet? Tänk då vad 1h och 48min kan göra?

Så kan det gå...

... när inte haspen är på 

Så.himla.bra.det.går.att.blogga. Visst?! Här startar man en ny blogg och har tänkt gå all in, sedan kommer livet ikapp som vanligt. Nu är det visserligen inte enbart studierna som stått i vägen för en potentiell uppdatering av bloggen.  Nej, nu skall ni få höra. Varnar för långt inlägg redan här. 

Den 26:e januari böjde jag mig ned för att skrapa ihop (säger man ens så?) vattnet efter en något stressig snabbdusch, sedan började H-E-L-V-E-T-E-T! Ryggen började värka någon halvtimme, timme, efteråt. Och om jag sa att det gjorde ont så hade jag ingen aning om vad som skulle ske härnäst. Smärtan stegrade, hela tiden, blev värre och värre, jag genomled en dag med föreläsningar och labb. När jag slutligen skulle bege mig hemåt var jag så jävla slut i kroppen att jag var redo att lägga mig ned och ge upp. Bröt sedan ihop totalt i Henkes famn, helt jävla förstörd. Då skall ni veta att jag väldigt sällan gråtit på grund av fysisk smärta. 

Snart hade jag så ont att det var otänkbart att gå på toaletten, jag FRUKTADE inför varje toalettbesök. En gång fick jag faktiskt ropa in Henke när jag satt på toaletten, för jag kunde inte dra upp byxorna igen. Det var helt enkelt inte fysiskt möjligt. Efter det fick han hjälpa mig med ALLT, jag menar ALLT! Hade kudden hamnat snett bakom mig kunde jag inte rätta till den själv, han fick hjälpa mig med byxor, skor, strumpor, BH. Han fick plocka upp schampoo och duschcreme från golvet i duschen eftersom jag inte nådde ner själv. Han fick diska och laga mat i 1,5 vecka. Och det, DET, funkar inte för mig. Ms. Självständig, Ms. Ska-göra-allt-själv. Nu kunde jag inte ens gå på toaletten själv, inte ens sitta upp och äta som en civiliserad människa. Jag kunde heller inte gå i trappor, eller ens gå fucking normalt!

Jag tänkte att "det går över snart", men efter tre dagar hade smärtan nått sin kulmen och jag hade ärligt fått nog. Inga piller bet, ingen värme i världen fixade problemet. Glöm mensvärk, glöm den värsta migrän du har haft, eller den där gången då jag fick ett baseballträ rätt i skallen... Glöm.för.fan.allt.det.där - för det här är BY FAR det absolut värsta jag har varit med om! Så den tredje dagen kontaktade jag primärvården här i Visby och fick tid en vecka senare. I fredags var jag på besök nummer ett och kommande fredag stundar besök nummer två. Min sjukgymnast var 99% säker på att jag har diskbråck i ländryggen. DISKBRÅCK?! SMÄRTA, PEEPS, SMÄRTA! 

Så ja, där har ni en mycket detaljerad beskrivning av mina två senaste veckor, more or less. Jag har tillbringat alldeles för lite tid i skolan, eftersom det som ni förstår inte varit möjligt att sitta på varken föreläsningar eller i labbet, så nu har jag en inre stress som inte vill lägga sig. Under tiden då jag var sängliggandes (eller fåtöljliggandes ibland) och smärtan var konstant såg jag hur hela mitt liv bara sjönk genom jorden. Jag såg hur jag var tvungen att hoppa av utbildningen, hur jag skulle bli liggandes såhär i resten av mitt liv. Jag kanske inte skulle kunna följa de där drömmarna. Jag skojar inte, dessa tankar var ständigt hos mig. Så rädd har jag sällan varit, vilket är ganska sjukt med tanke på att sju dagar (så länge varade den värsta smärtan) egentligen inte är någon lång period. 

Nu är ryggen i alla fall mycket bättre och jag har släppt alla dessa tankar nu. Insåg att det inte finns någon anledning att ens fundera på detta, att tänka sådana negativa tankar drar egentligen bara ned mig ännu mer. Psykisk smärta är ju minst lika smärtsam som fysisk. Så kan jag åtminstone styra en typ av smärta, då skall jag fasen göra det också. Diskbråck är inte att leka med men jag har bannemig inte tänkt låta någonting sådant stoppa mig. 

LÅNGT inlägg, jag är imponerad om ni har orkat läsa såhär långt. Faktiskt. Nu skall jag slå ihop Macen och dra igång min PC en stund. Sedan skall jag sova, för imorgon är det heldag i labbet som gäller. Puss på er! <3

Dxracer Formula, med nackstöd samt stöd för ländryggen. Nu handlar mycket av min vakna tid om att anpassa mig, tänka på mina rörelser och försöka underlätta ryggen. Detta är ingen lösning på problemet, men det är åtminstone betydligt mycket snällare mot ryggen med tanke på den skitstol jag hade innan. Den tog ett tag att bygga, because obviously I'm no handy woman, men gud så skön den är! Fällbar rygg, justerbara armstöd, stödkuddar, det mesta i metall vilket gör den enormt stabil. En helt perfekt stol för mig som tillbringar många timmar med plugg och gaming. SÅ nöjd!