onsdag 30 mars 2016

Harman/Kardon Onyx Studio 2

Min nya favoritpryl!

Alla som känner mig vet att jag är en tekniknörd ända ut i fingerspetsarna. Jag älskar teknik i alla dess former och hade helst av allt ägt varenda pryl som finns på marknaden. En högtalare från Harman/Kardon har jag stirrat mig blind på länge men har väl någonstans insett att priset är alldeles för högt. Föregångaren kostar runt 2500 (sist jag kollade), och det är den jag har "låtsatsshoppat" på nätet (ja, jag gör sånt ibland, det är tortyr). Så igår förlängde jag mitt och mammas abonnemang på en galleria och det visade sig så småningom att Harman/Kardons senaste högtalare Onyx Studio 2 ingick i en kampanj. BLEV JAG ÖVERLYCKLIG? JA! Här har jag gått och verkligen fucking LÄNGTAT efter att få äga just denna pryl, så får jag dessutom den uppgraderade versionen (landar på omkring 3499 i butik för den som vill ha denna fantastiska manick!). HUR.JÄVLA.SJUKT? 

*prylnörden i mig tjuter*

Den är råsnygg att se på med sitt vita skal och sina fantastiska koppardetaljer. Direkt när jag kom hem slet jag upp kartongen, drog igång blåtanden och kopplade upp mobilen. Njöt när Vigilands "UFO" strömmade ur högtalarna (högtalaren?), riktigt fyllde hela huset med sitt KRISTALLKLARA ljud och sin MÄKTIGA bas. Jag ställer hela tiden mig själv frågan: hur fan får allt DET DÄR plats i DEN DÄR LILLA? Huuuuur? Kan någon snälla berätta!

Denna kommer få följa med på många picknickar i vår och sommar, för den är ju till råga på allt trådlös, i ungefär 5h innan man måste ladda den igen. Helt perfekt! Vilka lata dagar jag och Ronja skall ha med kaffe och musik på balkongen. Man kan även svara på samtal via högtalaren; den har en brusreducerande mic som även håller ute ljuden från själva högtalaren för den som är i andra änden. Rena rama conference callern ska jag bli yo. 

Jag är så glad, och så himla, himla nördig som blir SÅ glad för saker som dessa. 

/Materialist javisst (Cpt. Obvious)

torsdag 17 mars 2016

Just nu.


En liten uppdatering kring livet, liksom. Just nu:

... är jag himla stressad. Om lite mindre än en vecka är det dags för vår första tentamen i osteologi. Det är en salstentamen (the worst tentamen of all kinds and times) och vi skall kunna alla 206 ben. "Oh my god!" tänker ni kanske då, inte nog med det: vi skall inte enbart kunna dessa i homo sapiens sapiens utan i de vanligaste boskapsdjuren i Sverige, och i landets fauna. Typ katt, hund, hare, nöt, häst, säl o.s.v. I tio veckor har vi enbart studerat ben. Ben, ben, ben. Dag ut och dag in! Och ja, det är kul, givetvis, men nu börjar det slita lite fysiskt men kanske framförallt psykiskt. Enformigt satan, dessutom. Det skall bli sååå skönt att få denna tentamen gjord, för då går jag på ledigt i 11 dagar och kommer tillbaka till en ny kurs. Det ser jag fram emot! 

... längtar jag hem! Så.himla.mycket! Avstickaren till Stockholm 5-6 mars var härlig. Framförallt för att jag fick träffa mamma, pappa och svärföräldrarna. Skall hem till Kattne den 27:e mars igen, har liksom inte varit hemma sedan i julas så det skall bli mysigt. Saknar ihjäl mig efter alla! Zacgos, busa med Ebba och Maja, middagar och lunch med familjen... Och just, jag har presenter liggandes hemma, det har pågått hemlighetsmakerier mellan Henke och syrran. Är inte ett dugg nyfiken... 

... är jag fattig, som en kyrkråtta. #harliksomknapptrådmedpastaellernudlarhallå #hjälp

... är jag så himla glad att jag har Ronja. Vi klickade ganska på en gång när vi träffades, när vi båda var två nervösa förstaårsstudenter här på Gotland i desperat behov av att ha någon att ty sig till. Tänk att jag skulle hitta en bästa vän såhär "sent" i livet, underbart! Love ya, gurl! 

... helt fast i Downton Abbey. I love drama! Och alla kläder! Och språket! Och... allt!

... sugen på sushi. Hela.jävla.tiden! Blir galen på mig själv. 

... sugen på ett glas rosé. Så får det bli, todeloo! <3 

söndag 13 mars 2016

Då som nu för alltid

Jag vet liksom inte var jag skall ta vägen just nu. Ikväll krossades mitt hjärta i oräkneliga bitar. De ligger här bredvid mig och gör ont. När jag var 12 år gammal köpte mamma och pappa "Vapen & Ammunition" till mig, efter lite tjat. Jag kommer ihåg hur jag tog ned den från hyllan på Åhléns och höll i den hårt på vägen hem. Mitt första album med kent. Mitt första möte med kent. Jag tyckte att den vita tigern på omslaget var så fin, klart jag skulle ha den skivan i min samling! 

Och där började allt. Där började mitt liv som aldrig mer skulle bli sig likt. Det kanske låter som rena rama skitsnacket, men det är sant. kent har varit med mig i så otroligt mycket, de har varit en sådan stor del av mitt liv. När ingen annan förstod mig, när ingen annan hade tid, då var det kent som fanns där. Då var det kent som lyssnade, som fick mig att känna. När jag blev tonåring och gick igenom tuffa perioder, sådär som de flesta tonåringar gör, då var det kent som fick mig hel igen. Deras musik är för mig förknippad med så mycket. Ett enda virrvarr av känslor. De har varit med mig i allt från kärlek till hat, lycka till sorg. Ni har gjort mig stark. Ni har varit med i formandet av mig som individ, som kvinna, som människa. 

De har inte bara betytt mycket för mig, utan även för mig och Henrik som par. Under våra nio år har kent varit det band vi gemensamt har älskat, trots extremt olika musiksmak. Första gången vi hånglade var till kent, vi har hållit om varandra under kents konserter, stått i sommarnatten i Eskilstuna och hållit armarna kring varandra till "Utan Dina Andetag". kent har helt enkelt varit en del av OSS. Oss och vår kärlek, som nu varat i nio år. 

Jag har gråtit ikväll, någonting som aldrig hänt förr i ett sånt här sammanhang. Jag har kollat på videon fem gånger, njutit samtidigt som jag velat slita av mig håret i panik. Allt har en början, men även ett slut. Och så skall det ju vara. Det är bara det att jag inte är riktigt redo för detta avslut, inte än. Kanske aldrig. Men tack kent, tack för denna fantastiska video (ni som följt kent vet precis varför den är så OTROLIGT fantastisk) och tack för alla år då ni varit med mig, med oss. 

Tacksamhet. Jag älskar er! 

tisdag 8 mars 2016